Bör vi köpa djur i djuraffärer?

Sammanfattning

Skulle ett förbud mot försäljning av djur i djuraffärer förbättra djurvälfärden? Eller skulle det faktiskt kunna förvärra situationen?

Djuraffärer är ofta måltavlor för kritik från djurskyddsaktivister, men mycket av kritiken bortser från den värdefulla roll som seriösa djuraffärer spelar för ett ansvarsfullt djurägande. Genom att hjälpa kunder att välja en lämplig art och erbjuda fortlöpande stöd kan kunnig personal förebygga vanliga misstag inom djurhållning, upptäcka potentiella djurvälfärdsproblem och vid behov neka till försäljning.

Vi undersöker resultaten från en norsk studie om djuraffärspersonals arbetssätt och diskuterar varför djuraffärer får så mycket kritik, medan privat försäljning och försäljning på nätet granskas betydligt mindre.

Vi tar också upp betydelsen av tillstånd, inspektioner och offentlig insyn, och förklarar varför ett förbud mot försäljning i djuraffärer riskerar att driva handeln under jord, till mindre synliga och mindre reglerade försäljningskanaler.

Alla djuraffärer är naturligtvis inte bra, så vi förklarar hur man kan skilja de seriösa från de mindre seriösa.

I slutändan avgörs ett djurs välfärd inte av var det säljs, utan av människorna och rutinerna bakom försäljningen. Om vi verkligen menar allvar med att förbättra djurvälfärden bör vår prioritet vara att säkerställa goda djurvälfärdsstandarder överallt där djur byter ägare.

Vad tycker du?

Om medverkande:

Luise Boye Sprechler: "Hi! Am I having two guinea pigs?" Live commodities in a shop – Interpretation of animal sales regulations in Norwegian pet shops. Projektrapport inom tillämpad antrozoologi, University of Exeter, 2023.
Sprechler, Luise Boye. "Butikksalg av dyr." Pet Scandinavia, vol. 2023, nr 3, 2023, s. 4–7.

Tony Wigley: Grundare av Responsible Reptile Keeping (RRK), styrelseledamot i The Pet Charity, styrelseledamot i Reptile & Exotic Pet Trade Association (REPTA) och medlem av Pets Canada Advocacy Committee. Han har flera decenniers erfarenhet av hållandet av exotiska sällskapsdjur, journalistik och internationellt påverkansarbete gentemot regeringar och organisationer världen över.

Svein Fosså: Biolog, författare och internationell förespråkare för ansvarsfullt djurägande. Han är ordförande för European Pet Organization (EPO) samt generalsekreterare och styrelseordförande för Norwegian Pet Trade Association (NZB).

Charles Thompson: Generalsekreterare för Reptile & Exotic Pet Trade Association (REPTA) och tidigare ägare till den specialiserade reptilbutiken Snakes ’N’ Adders. Han har mer än 25 års erfarenhet av reptilbranschen, specialiserad detaljhandel och arbete för ansvarsfullt djurägande.

Sandy Moore: Ordförande och VD för Pet Advocacy Network (PAN) och tidigare ordförande för Segrest Inc. Hon har mer än 30 års erfarenhet av sällskapsdjurs- och akvariebranschen, hållbar djurhandel och myndighetskontakter.

Cecilia Dannborg Wilson: Ordförande för ZOORF, Sveriges zoofackhandlares riksförbund, och tidigare djuraffärsägare med omfattande erfarenhet av specialiserad djurhandel och intressepolitiskt arbete inom sällskapsdjursbranschen.

Avskrift

Frågan om huruvida människor bör köpa djur i djuraffärer, eller om djuraffärer över huvud taget bör sälja djur, dyker upp regelbundet. Bakom dessa frågor finns vanligtvis en uppriktig oro för djurens välfärd, något som alla förnuftiga människor kan ställa sig bakom.

Det är lätt att föreställa sig att djuraffärer är platser där djur helt enkelt säljs över disk, men verkligheten är betydligt mer komplex.

För många nya djurägare börjar resan som djurhållare med ett samtal med en kunnig medarbetare i en djuraffär.

Varje dag lägger personal i djuraffärer tid på att förklara olika arters behov för kunderna, varför vissa djur inte passar alla och hur man tillgodoser deras behov av lämplig föda, bostad, veterinärvård och ansvarsfull djurhållning.

Personalen i en bra djuraffär frågar om din erfarenhet, dina förväntningar, vilket utrymme du har tillgängligt, din budget och om du är beredd att ta på dig ett långsiktigt ansvar.

Utifrån detta kan de rekommendera en art som passar bättre, eller förklara att ett djur över huvud taget inte är rätt för dig. Ibland väljer de helt enkelt att neka till försäljning.

I de allra flesta fall fortsätter relationen mellan den nya djurägaren och djuraffären långt efter att kunden har lämnat butiken. Om ett djur till exempel slutar äta, beter sig oväntat eller verkar må dåligt är det ofta till djuraffären ägaren vänder sig först för att få hjälp och råd.

Det innebär att kunnig personal har en viktig roll som första instans för att bedöma problem. De kan upptäcka problem med temperatur, belysning, kost eller andra delar av djurhållningen och ge omedelbara, användbara råd. Och framför allt kan de känna igen situationer där djuret behöver komma till en veterinär.

En djuraffär ersätter naturligtvis inte veterinärvård, men det är den första plats många djurägare vänder sig till för att få goda råd. Sådana råd kan förhindra att ett relativt enkelt problem med djurhållningen utvecklas till ett allvarligt djurvälfärdsproblem.

Vi bör komma ihåg att människor som arbetar i djuraffärer gör det av samma anledning som deras kunder besöker dem, nämligen att de älskar djur.

Från det ögonblick ett djur anländer till butiken ansvarar personalen för dess skötsel. De tar hand om det, håller uppsikt över dess hälsa och lär sig om dess individuella behov.

De vill att djuret ska få ett bra hem, eftersom de känner en moralisk och etisk skyldighet att se till att det tas om hand på rätt sätt.

Men det finns också en grundläggande kommersiell verklighet som ofta förbises. En ansvarsfull djurverksamhet är beroende av friska djur och nöjda kunder som återkommer under många år för att få råd och köpa tillbehör och förnödenheter. Att sälja ett sjukt djur eller ge kunderna förutsättningar att misslyckas är varken etiskt eller en hållbar affärsmodell.

Detta ansvar är inte bara moraliskt och kommersiellt, utan också juridiskt. Djuraffärer måste följa de djurskydds- och handelslagar som gäller där de bedriver sin verksamhet, och ansvarsfull personal nekar till försäljning när de bedömer att ett djur inte kommer att få lämplig skötsel.

År 2023 undersökte en norsk antrozoolog hur detta fungerade i praktiken genom intervjuer med anställda i norska djuraffärer. Hon fann att personalen hade god förståelse för lagstiftningen och aktivt tillämpade den när de avgjorde om en försäljning skulle genomföras. Kunder nekades att köpa djur när personalen ansåg att djuret inte skulle få ett lämpligt hem. Våra samtal med personal i djuraffärer i andra delar av världen berättar i stort sett samma sak.

Studien visade också att de anställda i djuraffärerna hade hög yrkesmässig kompetens och ofta utvecklade starka personliga band till djuren de tog hand om.

Samtidigt uttryckte de frustration över att djuraffärer ofta utsätts för kritik, medan den snabbt växande privata handeln och näthandeln är betydligt mindre reglerad och betydligt mindre synlig.

Det är förståeligt att människor reagerar starkt när de hör om djur som inte får den skötsel de behöver. Vi behöver mer arbete mot bristande djurvälfärd, inte mindre.

Det finns naturligtvis en minoritet av djurägare, uppfödare och djuraffärer som inte tar hand om sina djur på rätt sätt. Dessa problem måste tas på allvar.

Men sådana brister bör inte få oss att döma de miljontals människor som faktiskt tar hand om sina djur på ett ansvarsfullt sätt, eller de många engagerade medarbetare i djuraffärer som vårdar djuren och vägleder kunder mot ett ansvarsfullt djurägande.

Här är den viktigaste poängen jag vill att du ska komma ihåg. God djurvälfärd avgörs inte av försäljningskanalen. En butik, en uppfödare eller en privat säljare kan agera ansvarsfullt eller oansvarigt. Själva etiketten säger oss väldigt lite. Det är människorna och arbetssätten bakom resultaten för djurens välfärd som är viktigare.

Vi måste därför i stället ställa en viktig fråga. Hur kan vi säkerställa god djurvälfärd när djur byter ägare?

I många delar av världen är djuraffärer den mest reglerade och synliga försäljningskanalen för sällskapsdjur och hobbydjur. De har vanligtvis tillstånd, inspekteras av myndigheterna och ställs till svars om de inte uppfyller särskilda djurvälfärdsstandarder.

De bedriver också sin verksamhet helt öppet för allmänheten. Varje dag kan kunder se hur djuren hålls och sköts, och få andra försäljningskanaler erbjuder samma grad av insyn och ansvarsskyldighet.

Privat försäljning av djur är naturligtvis också en viktig del av djurhållningen, och många ansvarsfulla uppfödare gör ett enastående arbete. Privata säljare är dock nästan alltid föremål för mindre granskning och mindre regelbunden tillsyn än djuraffärer, särskilt när de bara säljer djur vid enstaka tillfällen.

Det är ofta svårt för en köpare att veta om en privat säljare är en kunnig och ansvarsfull djurhållare, eller någon med begränsad erfarenhet och dåliga avsikter.

Om målet är att förbättra djurvälfärden bör vi diskutera hur vi kan uppnå det inom alla försäljningskanaler, i stället för att helt enkelt försvaga dem som redan är reglerade, inspekterade och synliga för allmänheten.

Så för att besvara frågan: ja, en bra djuraffär är en av de bästa platserna att köpa ett djur på, särskilt för den som är ny som djurägare. Men det viktiga ordet här är ”bra”.

Så hur känner vi igen en bra djuraffär?

En bra djuraffär ställer frågor innan den går med på en försäljning. Personalen är beredd att neka ett olämpligt köp. De förklarar djurets vuxna storlek, förväntade livslängd och de sannolika kostnaderna för att hålla det. De ger korrekt och artspecifik information om skötsel. De berättar om djurets ursprung och tidigare utfodring. Du ska också kunna se att djuren hålls i rena och lämpliga tillfälliga utrymmen. Personalen uppmuntrar kunderna att förbereda djurets permanenta miljö i förväg. De erbjuder stöd även efter försäljningen. De rekommenderar en lämplig veterinär när det behövs. Och de försöker inte pressa kunder till köp eller uppmuntra impulsköp.

Det finns också sätt att känna igen en mindre bra djuraffär. Varningssignaler är bland annat personal som inte kan svara på grundläggande frågor, sjuka eller skadade djur som visas upp, smutsiga utrymmen eller uppenbara brister i djurhållningen, djur som säljs tillsammans med olämplig utrustning, inget intresse för vem som köper djuret eller hur det ska hållas, eller att det är svårt att få reda på varifrån djuret kommer.

När det gäller djurvälfärd bör vi alla samlas kring samma mål, nämligen att djur ska få leva goda liv.

Ett förbud mot försäljning av djur i djuraffärer kommer inte att uppnå det. Faktum är att det ofta leder till precis motsatsen, eftersom försäljningen flyttar tillbaka till mindre synliga eller underjordiska kanaler.

I stället vet vi att bättre djurvälfärd kan uppnås genom kunniga säljare, välinformerade djurägare, effektiv reglering och högre kompetens inom alla kanaler där djur byter ägare.

Och det är något som alla djurälskare kan ställa sig bakom.

Jag heter Tony Wigley, och det här är Responsible Reptile Keeping.

Vi värdesätter din feedback.

Har du förslag för att förbättra vår översättning? Vi skulle älska att höra från dig! Kontakta oss

Next
Next

Det verkliga problemet med ”Monsters of God”