Kärnan i kontroversen är regeringens användning av skillnaden mellan domesticerade och icke-domesticerade djur för att motivera den restriktiva positivlistan. Tjänstemän sökte stöd hos en expert på domesticering vid Utrecht University, och efterfrågade vetenskapliga belägg för påståendet att domesticerade djur innebär mindre risk än sina vilda motsvarigheter.

Expertens slutsatser stödde dock inte regeringens narrativ. I korrespondens som Stichting Animalia tagit del av varnade experten för att domesticering inte automatiskt minskar risken för skador orsakade av djur. Hon noterade att bristande socialisering hos domesticerade djur, såsom hundar, kan leda till aggressivt eller räddhågset beteende.

”Domesticering i sig är ingen garanti för säkerhet”, skrev experten och hänvisade till tusentals incidenter med bett och attacker från sällskapsdjur varje år. I stället för att ompröva sina antaganden avfärdade tjänstemännen hennes synpunkter och sökte alternativa studier för att stärka sina argument – till och med genom att hänvisa till forskning om höns, vilket har begränsad relevans för däggdjurs beteende.

”Regeringens tillvägagångssätt var att plocka russinen ur kakan – välja studier som passade agendan och ignorera resten”, sade Sebastiaan Scheffer. ”Detta är ett skamlöst missbruk av bevis och kan inte betraktas som vetenskapligt robust.”