Hur man skriver sina

egna vårdguider

Det finns mängder av information på internet, men hur vet man vilka skötselguider för reptiler som är bra och vilka som inte är det? Charles Thompson (eller Chaz, som han är bättre känd som) förklarar hur du kan samla den information du behöver för att skriva din egen skötselguide för vilken reptilart som helst.

En bra skötselguide för reptiler kan vara väldigt värdefull för nya och oerfarna djurhållare, men hur bestämmer egentligen de som skriver dessa guider vilken rådgivning som är rätt att ta med? Var får de sin information ifrån? Och tänk om du själv kunde hitta den informationen och skapa en egen, fantastisk skötselguide? Om du vet vad du ska leta efter och var du kan hitta den nödvändiga informationen, kommer arbetet med att skriva din egen skötselguide ge dig en mycket djupare förståelse för din reptils behov.

Först och främst…

Det första du behöver veta är att det krävs en hel del research. Reptiler är poikiloterma (växelvarma), vilket innebär att deras miljö måste erbjuda ett lämpligt temperaturområde. Det är viktigt att djurhållare förstår var djuret lever i det vilda och hur dess naturliga miljö ser ut. Detta påverkar inte bara vilka temperaturer vi bör ge, utan också vilken styrka på UV-ljuset de behöver och vilken typ av inredning och berikning som krävs för just den arten.

Historiskt sett kunde djurhållare ibland hitta denna information i böcker, men idag är många av de bästa böckerna slut i tryck och de som finns kvar är ofta dyra. Tyvärr var vissa äldre introduktionsböcker smärtsamt grundläggande, och gav bara instruktioner i stil med ”gör så här och gör så där”. Det hjälpte inte djurhållare att förstå biomer och livsmiljöer, eller hur dessa påverkade den reptil de hade hand om.

I dag finns istället nästan för mycket information på internet, och nya djurhållare kan lätt bli överväldigade i forum och ägargrupper på sociala medier.

Som tur är finns det gott om användbar data du själv kan ta del av för att förstå hur ditt djur kan vilja bli hållit, och denna information kan användas tillsammans med skötselguider och sunt förnuft för att hjälpa dig hitta den bästa strategin.

Steg 1: att förstå årstidernas växlingar

Vädret och temperaturerna i en given livsmiljö förändras under året. Nära ekvatorn är skillnaden mellan sommar och vinter minimal, men ju längre bort från ekvatorn man kommer desto större variationer hittar man. Temperaturerna i till exempel Storbritannien eller New York är betydligt kallare i december än i juli. I Ghana eller Jakarta, nära ekvatorn, är skillnaden knappt märkbar. Vi kan bestämma vilka temperaturer våra djur behöver under året beroende på var i världen de kommer ifrån.

Årstidernas skiftningar som reptiler upplever i det vilda påverkar inte bara deras hälsa utan även deras reproduktionscykel och vikt. Att härma dessa årstider i fångenskap och att utesluta utfodring under vinterperioden hjälper också till att motverka fetma hos reptiler, eftersom en period utan mat gör det möjligt för djuren att använda de fettreserver som byggts upp under det föregående året.

En av Chazs västliga grissnokar med stark rödfärg

Steg 2: val av livsmiljö

De många olika reptilarter vi håller i fångenskap kommer från en enorm variation av platser, livsmiljöer och biomer. Det är omöjligt att täcka alla dessa ordentligt i den här artikeln, men vi kan titta på några grundläggande principer.

Från norr till söder brukar de mest grundläggande regionerna beskrivas som:

tempererad – norr eller söder om Kräftans och Stenbockens vändkrets
subtropisk – inom tropikerna
tropisk – området kring ekvatorn

Dessa klassificeringar är dock för enkla för att vara riktigt användbara för reptilhållare. Öknar förekommer inom tropikerna, liksom bergskedjor, och dessa påverkar i hög grad vilka temperaturer, vilken exponering för ultraviolett (UV) ljus från solen och vilka luftfuktighetsnivåer som förekommer i området. Därför räcker det inte att titta på en plats enbart efter en enkel nord–syd-bedömning, även om denna information fortfarande ger värdefulla ledtrådar om dagslängd under olika årstider. För att verkligen förstå vår reptiles behov måste vi också ta hänsyn till andra faktorer, såsom molntäcke, växtlighet och tillgång till vatten, samt platsens höjd över havet. Detta är det som kallas djurets ”habitat”.

Steg 3: detaljer om livsmiljön

Nu går vi ännu djupare och studerar exakt var dessa djur förekommer inom öknar, skogar och bergsområden, och utifrån detta kan vi förstå hur våra reptiler kan föredra att hållas. All denna information påverkar inte alltid våra val av temperaturer, men den påverkar alltid hur vi tillhandahåller UV-belysning, inredning och berikning. Om vi gör detta arbete ordentligt kan vi skapa mikrohabitat som är perfekt anpassade efter våra reptilers behov. Låt oss titta på några exempel.

Ökenlivsmiljö

Ökenlivsmiljöer upplever vanligtvis extrem värme under dagtid – så extrem att många reptiler från ökenområden söker skydd för att undvika dagens hetaste timmar. Intressant nog sjunker temperaturen i öknar snabbt och kraftigt under natten. Detta beror på att det saknas både träd- och molntäcke – båda fungerar som isolering och skulle annars bromsa nattens temperatursänkning. Utan detta skydd blir ökenmiljön mycket kall på kort tid när solen går ner. Dessa kraftiga temperatursvängningar kvarstår under större delen av året med endast små säsongsvariationer.

Halvökenlivsmiljö

Här hittar man gles vegetation och klippformationer som hjälper till att skapa mikrohabitat. Grundvattennivån kan vara högre här, vilket ger fossila djur som gillar att gräva tillgång till högre luftfuktighet i sina bon. Temperaturen kan sjunka något mer på vintern än i fullökenområden, men för det mesta är det relativt varmt året runt.

Chaparral- och busklandskap

Dessa steniga, exponerade områden är utspridda med fläckar av gles ökenvegetation och jord- och sandblandningar, och här hittar man ofta vattenlagrande växter som kaktusar. Det finns större möjligheter för djur att hitta skydd och använda luckor i klippformationer för att både undvika dagens hetta och skydda sig mot nattens kyla. Det finns viss variation i säsongerna under året i denna typ av habitat, men temperaturen sjunker sällan under fryspunkten. Vi vet detta eftersom de flesta kaktusar inte tål frost utan att dö. Vintertemperaturer på 4–10 grader Celsius är att vänta.

Präriehabitat

Detta habitat kännetecknas av öppna naturliga gräsmarker med lite skydd, bortsett från några enstaka trädkluster eller små klippformationer. Gräsens rotsystem gör marken lättare att gräva i, vilket gör att djuren kan söka skydd under jord.

I dessa områden kan det förekomma perioder med kraftigt regn som skapar säsongsfloder som rinner en tid innan de torkar helt under resten av året. Temperaturen under dagtid kan bli hög under sommarmånaderna, men inte lika extrem som i de tre tidigare habitatexemplen.

Nattetid sjunker temperaturen ganska mycket, men inte lika kraftigt som i de tidigare exemplen. Detta område upplever tydliga årstider och det är vanligt att viss frost eller till och med snö ligger på marken under vintern. Djur här skulle tvingas till brumation (vinterdvala) under denna period.

Stäpphabitat

Dessa upphöjda prärie- och gräsområden har mycket tydliga årstider, med en het och torr sommar och en mycket kall vinter som delvis kan ligga under snö under delar av året. Arter från denna region måste brumera i flera månader och förlita sig mycket på de fettreserver de byggt upp under föregående år. Denna typ av habitat är fortfarande ganska exponerad med minimalt träd- eller molntäcke som kan isolera mot nattens temperatursänkningar.

Montanlivsmiljö

Även bergssidor och platåer är inte otillgängliga för vissa härdiga reptilarter. Den extrema höjden i dessa områden, ofta över 1000 meter över havet, innebär att dagtidens högsta temperaturer är lägre. Det är dock värt att notera att UV-exponeringen i denna typ av habitat fortfarande är hög. Nattetid sjunker temperaturen kraftigt och djuren söker sig till djupa sprickor och grottsystem för att undkomma dessa stora temperatursvängningar. Beroende på vilken del av berget djuret lever på kan det till och med vistas inom molnlinjen, snarare än under den, vilket också kan ha en markant kylande effekt på reptilens lokala miljö.

Tempererat skogs-, gräsmarks- och jordbrukslandskap

Dessa områden är lämpliga för odling av grödor som majs och vete. Det finns sporadiskt trädskydd med ett mosaikartat mönster av skogar och tillgång till vatten i sjöar, dammar och floder som rinner året runt. Sommertemperaturerna är inte extrema och vintrarna är generellt sett relativt milda, även om korta perioder med frost eller snö kan förekomma. Reptiler här måste brumera under en relativt kort period jämfört med djur från montana- eller stäppområden. Det förekommer varierande molntäcke under året, vilket innebär perioder med varma nätter som möjliggör längre jaktaktiviteter.

Subtropiskt skogs- och gräslandskap

Dessa områden, som de skogbeklädda delarna av Mexiko eller Costa Rica, har gott om trädskydd med isolerande bladverk, tillsammans med sporadiska öppna gräsmarksområden. Det finns flodsystem och mycket molntäcke som hjälper till att begränsa nattens temperatursänkning. Många av dessa habitat skyddas av bergskedjor på ena sidan, vilket fångar inkommande vädersystem och tvingar molnen att släppa sitt regn över området. Temperaturerna är behagliga året runt, även om vintertemperaturerna är svalare än i riktigt tropiska skogar.

Tropisk regnskog

Det mest kända exemplet på denna typ av habitat är Amazonas. Området skyddas av Anderna i väst, vilket gör att vädersystem som rör sig in från öst fastnar och molnen lätt släpper sin vattenmängd över landskapet. Som ett resultat är molntäcke normen med endast sporadiska perioder av klar himmel under året. Dessa moln, tillsammans med det täta bladverket i regionen, ger exceptionellt isolerande egenskaper, vilket gör att temperaturerna förblir stabila året runt med endast marginella skillnader mellan dag och natt. Översvämningar är vanliga på grund av den stora mängden regn.

Steg 4: vilka temperaturer?

De klimatdata som finns tillgängliga online kommer nästan alltid från olika flygbaser runt om i världen. Data som samlas in av dessa väderstationer bör betraktas som makroklimatdata, eftersom flygfält är öppna områden och därför registrerar breda trender snarare än detaljerad mikroklimatdata. Men i kombination med kunskap om var ditt djur kommer ifrån och vilket habitat det lever i, kan dessa makroklimatdata vägleda dina beslut om dag- och nattetemperaturer under året. Det är viktigt att använda en termostat som kan ställas in både för dag- och nattläge om du strävar efter hög nivå på djurhållningen. Dag- och nattetemperaturer kan sedan justeras under året för att efterlikna årstidernas växlingar där detta är nödvändigt.

När man studerar klimatdata är det viktigt att förstå att vi inte bör utsätta vår reptil för hela naturens hårdhet. Att replikera de extrema förhållanden som djuren kan uppleva i sitt vilda habitat är inte bra för djurens välbefinnande i fångenskap – vi behöver varken översvämningar, orkaner, skogsbränder, svält eller torka, även om dessa är något djuren kan möta i naturen. Samma gäller för temperaturextremer som ibland förekommer.

Steg 5: hur mycket UV?

Du behöver också ta hänsyn till ditt djurs behov av UV-exponering. Beroende på molntäcke, växtlighet och hur mycket djuret utsätts för solen kan du bedöma vilken styrka på UVB-belysningen som är lämplig för ditt djur. Särskilt ödlor behöver UV för att syntetisera vitamin D3, vilket främjar stark benväxt. För lite UV ökar risken för att djuret utvecklar metabolisk bensjukdom.

Det är viktigt att komma ihåg att UVB bara absorberas tillsammans med värme, så en balans mellan temperatur och UV är avgörande och påverkar din reptilvård. En ödla från tropisk regnskog lever i ett habitat med mycket moln- och växtskydd, och behöver därför inte samma höga UV-exponering som en ökenart. På samma sätt kräver regnskogsödlan inte de höga solbastemperaturer som en ökenödla behöver för att absorbera UV.

Beroende på hur stark solen är i ett område har djur utvecklat strategier för att hantera UV-exponering. Till exempel släpper leopardgeckons tunna hud igenom över 90 % av solens UV till geckon, medan den tjocka, robusta huden hos en skäggagam blockerar upp till 90 % av UV-ljuset. Detta gör att skäggagamen kan vara aktiv i full sol under längre perioder. Om en leopardgecko utsattes för samma UV-nivåer som en skäggagam skulle det snabbt leda till allvarliga hälsoproblem. Som tur är har de flesta tillverkare av reptil-UV-lampor utvecklat guider som hjälper dig att avgöra vilken UV-styrka som behövs för just ditt djur.

UVB absorberas endast tillsammans med värme, så en balans mellan temperatur och UV är avgörande.

Steg 6: behov av luftfuktighet?

Det finns även dataset tillgängliga online som visar nederbördsmängder under året för ett visst område. Denna klimatdata kan visa när perioder med högre luftfuktighet är fördelaktiga, så att du kan återskapa de förhållanden som finns i naturen och därigenom avgöra hur mycket dimning, sprayning eller fuktning en viss art kan behöva. Luftfuktighet är en viktig del av reptilvård, men något som ofta bara betraktas som en eftertanke. I områden där temperaturen däremot är nästan konstant året runt, såsom tropiska regnskogar, kan justering av luftfuktigheten i reptilens terrarium ofta vara nyckeln till att stimulera avelsaktivitet.

Här är ett exempel på ett nederbördsdiagram från Ghana, baserat på fem datainsamlingsplatser. Denna information kan naturligtvis hjälpa oss att identifiera regn- och torrperioder för arter som kommer härifrån, till exempel kungspyton (Python regius), eldskink (Lepidothyris fernandi) och fetstjärtgecko (Hemitheconyx caudicinctus).

Genomsnittlig nederbörd i Ghana baserat på fem datainsamlingsplatser (mm per månad)

Sammanställning

Fallstudier

Fallstudierna nedan använder makrodata hämtade från www.timeanddate.com. Genom att använda flera platser inom en arts naturliga utbredningsområde kan man ta fram ett genomsnittligt temperaturområde för just det djuret. Dessa fallstudier visar hur specifika regioner och habitat påverkar dagtidens högsta och nattens lägsta temperaturer när man fastställer rätt temperaturparametrar.

Fallstudie 1

Fallstudie 2

Fallstudie 3

FALLSTUDIE 1

Skäggagam – Pogona vitticeps

Ursprung: Australien

Habitat: öken, halvöken och buskmark

Skäggagamer har ett stort naturligt utbredningsområde som sträcker sig över Northern Territory, Queensland, New South Wales och South Australia.

När man tittar på data i dessa diagram är det viktigt att komma ihåg att årstiderna på södra halvklotet är motsatta de vi har i Europa och USA – under vår sommar på norra halvklotet är det vinter på södra halvklotet, och tvärtom. Lyckligtvis anpassar sig djuren till det halvklot de befinner sig på.

En av de vanligaste frågorna vi ofta får om skäggagamer är varför de fortfarande tenderar att sluta äta på vintern, även om temperaturen i terrariet hålls konstant året runt. Svaret är att skäggagamer är naturligt programmerade att minska aktiviteten och fasta under denna del av året. Genom att titta på temperaturgenomsnitt från sex platser inom deras naturliga utbredningsområde blir detta tydligt. Under 10 °C slutar alla magsafter att fungera och till och med vatten kan inte intas. Därför går skäggagamer i sulk-läge och slutar äta under tre till fyra månader varje år.

Du kanske också märker att dagtidens högsta temperaturer som visas i grafen ibland ligger under de ofta citerade 40–45 °C för solbastemperatur. Detta beror på att skäggagamer använder ytor som absorberar solens värme och blir betydligt varmare än luften. Mycket av substratet i deras habitat består av röd, järnrik sand som kan absorbera värme bättre än vit eller gul sand, vilket också bidrar till högre kroppstemperaturer.

Jämförelse mellan dag- och nattetemperatur för skäggagam

FALLSTUDIE 2

Majsorm – Pantherophis guttatus

Ursprung: Nordamerika

Habitat: tempererad skog, gräsmark och jordbruksland

Majsormar kommer från stora delar av sydöstra USA, inklusive Florida, Georgia, North och South Carolina, Alabama, Mississippi och Louisiana.

Detta diagram baseras på genomsnittet från åtta platser inom majsormens naturliga utbredningsområde och förklarar också varför majsormar kan sluta äta på vintern – särskilt hos vuxna hanar. Sänkta temperaturer, kortare dagar och längre nätter får ormen att avstå från mat och förbereda sig för vintern.

Eftersom kronisk fetma hos fångna majsormar blivit ett stort problem visar detta diagram hur en två- till tremånaders kylperiod kan hjälpa till att förhindra överflödigt kroppsfett som hotar vissa ormars livslängd.

Mitt under sommaren vill majsormar ofta undkomma de mycket höga temperaturerna. Lyckligtvis har deras habitat gott om växtskydd, gräs och floder som de kan använda för att hålla sig svala. På vintern är marken relativt mjuk och grävda håligheter från däggdjur kan användas för att undvika kyla. Man kan se varför det är användbart att ta hänsyn till en reptiles naturliga habitat när man bestämmer temperaturer, inredning i terrariet och årstider.

Jämförelse mellan dag- och nattetemperatur för majsorm

FALLSTUDIE 3

Imperialboa eller vanlig boa – Boa constrictor imperator

Ursprung: Sydamerika

Habitat: regnskog, subtropisk skog och gräsmark

Vanliga boas har ett stort utbredningsområde från nordvästra Mexiko genom Centralamerika till Colombia och Ecuador. Vi fokuserar vår forskning på den södra delen av deras utbredning eftersom de flesta boas i husdjursbranschen härstammar från Colombia och Nicaragua.

När man tittar på genomsnittlig klimatdata för den vanliga boan från åtta platser inom dess naturliga utbredning syns habitatets isolerande egenskaper tydligt, med mycket liten temperatursänkning under natten. Årstidsvariationerna är också minimala, och temperaturerna förblir relativt stabila året runt. Det är alltså uppenbart att temperatur inte är den avgörande faktorn för att stimulera avel hos boas.

Nästa logiska steg när man designar ett terrarium för att stimulera avel är att titta på andra faktorer som kan påverka djurets reproduktionsvilja. Vad dessa temperaturtabeller inte visar är torr- och regnperioderna inom utbredningsområdet. Luftfuktigheten i terrariet, tillsammans med simulerade torra och motsvarande våta perioder, utlöser ofta avelsaktivitet. Det handlar om att förstå och återskapa den naturliga livsmiljön, och det finns gott om information och data som kan hjälpa dig att uppnå detta.

Jämförelse mellan dag- och nattetemperatur för vanlig boa

Slutsats

Dessa klimatdiagram har visat hur region, habitat och biom kan vägleda oss i hur vi sköter våra djur. Det finns ingen gräns för hur långt man kan gå med detta, och många djurhållare tycker det är fascinerande att forska om de arter de håller.

Genom att tillämpa väl genomtänkt årstidscykel i ett terrarium, tillsammans med lämplig fotoberikning med synligt ljus och UVB, samt rätt typ av miljöberikning, kan vi säkerställa bästa möjliga välfärd för våra fångna djur. Den information du behöver finns fritt tillgänglig online, och jag uppmuntrar alla djurhållare att söka upp dessa data, eftersom det hjälper dig att ge dina djur bästa möjliga vård.